Det händer ibland. Att man slås av det… Tanken på sin egen dödlighet.
Inte så att jag ägnar det någon egentlig tanke sådär i största allmänhet men emellanåt är det oundvikligt.
En arbetskamrat ramlade ihop hemma under sin dotters 20-års fest i lördags. Idag är hon död. Hjärnblödning. Inte ens 50 år gammal. Hennes yngsta barn är 16… Hon var dessutom gift med en kusin till min mamma så jag kände henne väldigt väl. Förutom att vi jobbat på samma ställe sen 2006.
Så, jag vet inte… För tillfället känns det som om jag tappat andan.
//Jinx
19 november 2011 kl. 19:10
Det är synd att det spekuleras så mycket i denna lilla by. Vi fick "beklagar-sms" medans hon var vid liv i Uppsala. Något mer som är synd är att folk inte respekterar oss närmaste. Av en slump hamnade jag här och fick läsa detta om mamma.
1. Mamma dog INTE i hjärnblödning. Folk verkar veta mer än oss, vi orkar inte lägga ner energi och rätta felen,, folk får tro vad dom vill. Vi vet vad dödsorsaken var och det räcker.
2. Simon, mammas yngsta son är 15 år och inte 16.
Folk får spekulera hej vilt men jag tycker det är väl manstarkt att gå ut och bekräfta när man egentligen baserar på rykte och inte ren fakta.