Mera Livskraft

Oj oj, Jenn! Jag svarar först på ditt blogginlägg här. Jag antar att det var meningen att du skulle få testa att inte väga dig hela tiden. Jag vet hur jobbigt det var för mig förra veckan när jag glömt min våg hos mamma och pappa. Det känns som om det är ens livlina som försvunnit. Håll ut och ta det som du skrivit, att det är något positivt.

Och Jinx! Vart håller du hus? Jag saknar dina inlägg!


Själv så väger jag mig inte varje dag längre. Jag gör det av flera anledningar inte längre. Och det är för att det händer fruktansvärt lite. Jag väger exakt samma hela tiden just nu. Jag vågar inte tro på vågen eller måttbandet. Mäter jag mig fel? Vem vet? Är det önsketänkande jag sysslar med varje dag? Självklart kan jag inte förvänta mig att det skall hända massa saker direkt. Min eviga jakt på resultat är nog rätt meningslös. Jag gillar att mäta och väga och jämföra med tidigare. Men gör jag det så ofta som jag gör så får jag ingen uppfattning om vad som händer för resultaten är så små. Det känns som om jag inte märker någon skillnad alls, fast det kanske händer saker. Så jag har beslutat  mig för att starta en ny lista med mått, och att bara mäta mig varannan vecka, samtidigt som jag gör min söndagsvägning. Alla gamla mått (förutom de jag hade när jag började med lchf) skall bort från min lista.

Vidare så har jag märkt att jag tappat lite sug denna veckan. Jag har fallit ditt på 70% choklad och hallon och turkisk yoghurt både måndag och tisdag. Och det kommer antagligen av att jag känt mig mer nere över att jag inte tappat någon vikt. Jag har också slarvat och inte ätit något alls nästan under dagen (eftersom jag varit upptagen av annat) och sedan är det ju klart att man lätt faller dit framåt kvällen. Jag har haft två sådana dagar nu, idag så är det nya tag.

Så har vi då veckoutmaningen, och under mina kassa dagar har jag max promenerat i 7 minuter. Illa illa. Jag känner mig tröttare och segare än förut och det är ju eventuellt en bieffekt av Lchf också. Hoppas att det blir bättre snart. Jag har läst på flera olika ställen om just det här med att det kan ta tid att gå ned i vikt. Men vad jag tror, helt ärligt, så är mitt problem inte att jag jojo-bantat. Jag har ju bara bantat en ända gång i mitt liv tidigare. Jag är en av de som ätit mig tjock på mycket fett och kolhydrater. Kanske eller troligen är jag insulinresistent (iom att jag har omkring 60 kg övervikt). Och enligt alla sidor skall man då försöka nolla. Men samtidigt så läser jag att man borde bara äta ordentligt och visa kroppen att den får mat. Och Ännu en gång så läser jag att man ändå skall mäta och hålla koll på vad man äter. Jag gör just nu inget mer än att jag äter så rätt jag kan göra, och nog slinker det ner något med 1-5 g /100 g kolhydrater i varje måltid. Jag blir helt enkelt äcklad av att äta bara fett och kött, den halva tomaten eller lite sallad eller lite gurka gör att maten känns frächare. Och nej, det är inte fettet det är fel på, det är köttet som äcklar mig vanligen. Jag är sedan gammalt vegetarian...

(det kan ha bidragit till insulinresistensen, iom att jag levt enbart på kolhydrater och fett ett bra tag, och förmodligen haft grov proteinbrist under de senaste tre åren. - Kan också vara en anledning att jag behöver protein för att bygga upp musklerna som förtvinat av min kost? //Hobbyforskaren Mandy lägger fram sin hypotes)

... och kött äcklar/ äcklade mig rejält sedan jag blev vegetarian. Jag tyckte först om kött innan jag blev vego, men jag blev förskräckt över hur man behandlade djuren. Denna kost fick mig dock att gå upp omkring 30 kg. Om det berodde på den eller på att jag bodde på folkhögskola är svårt att säga. Båda är förmodligen mer sant.

Nåväl... jag vill inte nolla, och jag skall inte äta en massa bär, men det är något som får mig att sakna den fräscha smaken, och den får jag via bär och grönsaker. Jag är i alla fall orolig för mig själv. Jag vill inte börja vingla på vägen nu.

Här är lite bra länkar om detta ämnet jag hittat.
Anna Hallén skriver bra om att Lchf är en livsstil inte en bantningsmetod detta. Sök på hennes blogg.
Anna J.D. Jacobssen är inspirerande i sin blogg Vägen från 137 kg.