Nu är det illa, min sambo börjar med att köpa massa naturgodis denna veckan. Sedan blev det chips idag. Och dessutom så frågade han mig om vi skulle äta pizza i helgen. Varför utsätts jag för dessa frestelser? Jag har inte fallit för något! Men det kan vara så att tanken på dessa saker och att de är i mitt hem triggar min hunger/ sötsug. Men jag vill ju inte missunna honom, han som kan äta det utan att få problem.
//Mandy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 oktober 2011 kl. 19:55
Säg genast ifrån. "för mig är det du nämner knark och ngt jag missbrukat i flera år, det kan vara svårt att sätta sig in i men du kanske kan stötta mig? Var snäll å fråga in om jag vill ha och i så stor möjlighet som möjligt håll det undan" Han mår verkligen inte bra av att äta sådan skit heller, det har inte med vikt att göra, jag garanterar att han skulle må bättre av att äta bättre.
Jag tänker tillbaka på alla förhållanden som min vikt grusats av smala karlar som frågar om vi inte ska ha en pizza. För mig är det som att fråga en alkoholist om dom inte ska ha sig en jävel, och om inte dricka framför dom. Det är din hälsa och ditt välmående, det måste väl gå före en pizza lr en påse chips för din man.
6 oktober 2011 kl. 22:14
Det här är ett väldigt vanligt problem kan jag intyga som har försökt banta säkert hundra gånger. Och lösningen är inte så jävla enkel heller tyvärr. Börjar man försöka tvinga på andra sitt livsstilsval så kan det gott och väl sluta med att du är smal...men också singel. Som jag ser det kommer de här problemen som ett brev på posten när man väljer en livsstil som inte är den samma som omgivningens. (Må vara om man äter LCHF, är vegetarian eller bara allergisk) Hur du ska lösa det vet jag inte, det finns ingen patentlösning. Han är inte intresserad av att testa LCHF även om han råkar vara smal? Det skulle kunna vara en lösning. Det här var anledningen till att jag valde att gå med i viktväktarna istället. Att äta vanlig mat, men i måttliga mängder, gör att man kan äta pizza och chips och godis..men i måttliga mängder. Eller som Stefan Rössner säger: "Man kan äta allt, men inte alltid".