Mera Livskraft

Jag har inte glömt bort er eller bloggen! Jag har bara som jag skrivit mycket för mig för tillfället. Lägenheten blir tapetserad och det är allmänt rörigt hemma, så det blir inte mycket till bloggande just nu. Men denna veckan går bättre matmässigt än förra veckan. Nu har vi lite mer ekonomi också för tillfället. Jag har bestämt mig för att jag skall gå ned i vikt. Jag har bestämt mig och vet att så som jag äter nu så har jag i alla fall kontroll på min hunger på ett sätt jag aldrig har haft innan. Och nu äntligen så känns det som om alla besvär med tillvänjning av metoden börjar försvinna. Det är mer och mer normalt att äta så som jag gör. Jag har lärt mig en hel del och har massor av kunskaper som jag får mer och mer trygghet i. Det jag blivit tvungen att göra är att acceptera att min kropp inte vill gå ned i vikt just nu. Att klara den mentala biten av att förändra sitt liv totalt och dessutom inte få några fasta bevis på att det fungerar  är svårt. Men tar till alla medel för att bevisa för sig själv att det händer saker, och samtidigt, så Vet man inget. Man kanske bara inbillar sig för att man så hemskt gärna vill att det skall hända något.

Veckans inbillning är i alla fall att det känns som om jag börjat att faktiskt gå ned i vikt igen. Att maten har förändrats något och att jag nu behöver mindre mat än tidigare (utan att jag faktiskt velat eller tyckt mig behöva äta mindre). Att jag äter bättre och att de värsta "cravingsen" sakta försvinner. Kanske är det för att jag slappnade av lite från "att jag aldrig får äta något fel" och valde att istället låta mig få lov att göra ett eller annat undantag och då ordentligt, och inte bara mes-unna mig saker ofta. Så att jag om jag VERKLIGEN längtar efter det så kan det vara okej Ibland. Då längtar jag nämligen inte efter det lika mycket sedan och plågan blir mindre. -- Men jag kan lika gärna lura mig själv här med. Allt är så rörigt. Jag måste hela tiden komma på nya sätt att behandla och motverka och bearbeta mig själv på.

Det lustigaste är ju att själva rökavänjningen gått hur lätt som helst, och att det är sockerberoendet som har blivit den stora kampen. Och om jag gör som jag gjorde med rökavvänjningen med sockret, kan det funka? Jag fick inte köpa någon cigg, men jag fick om jag Verkligen ville röka om någon annan bjöd. Här kan man göra samma... bjuder någon annan på något jag Verkligen vill äta så får jag ta, En. Eller nått sånt. Ähhh... jag funderar på det. Min sambo är förövrigt underbar. Han stöttar och säger också till mig när jag måste få en påminnelse. Han är finast!

Kram på er alla// Mandy