Jag är så jäkla otålig! Jag vill bara inte att det skall stå still mer! Att gå ned ett halvt kilo i veckan kanske är bra om jag nu kan tro att det faktiskt är en viktnedgång alls... men jag vill verkligen inte ha det så. Jag ville ju gå ned omkring 1 - 2 kg i veckan till att börja med. Och sedan sakta ned. Jag vet att den här otåligheten är nog fel strategi också, kanske ökar jag min stress med hjälp av den?
Och något annat är konstigt också, och det är att jag vid 20.00 tiden numera, varje dag blir sugen på att äta något "fel" eller något alls. Jag brukar äta middag mellan 18 - 19 på kvällen och två timmar efter middagen är jag där och nibblar på nått igen. Och oftast brukar det bli en nibbel-känsla vid 22 tiden också. Jag äter annars bara en gång på dagen vid 12 tiden, förutom två koppar kaffe med grädde och kokosolja i. Jag måste göra något fel när jag har "sug" känslor på kvällen. Jag försöker inte nolla mina kolisar just nu, utan äter sånt som är under 5 g/100 g. Oftast består min dag av 2-3 ägg + fett sås och två koppar kaffe med grädde och kokosolja till frukost. Sedan en bit kött med en rejäl klick fett sås till. Ibland en halv tomat till. Och sedan på kvällen så blir det alltså oftast två olika mindre måltider vid 20 och 22. Jag har knasig dygnsrytm för jag vaknar kl 11 ca och lägger mig vid 01 ca. Så min frukost är kl 12, nästa mål mat är kl 18. Jag burkar också äta nötter och ostar och lite annat som kanske innehåller mer kolisar på kvällen. Varför blir det så här? Vad kan jag göra? Och skall jag slappna av och vänta på att kroppen startar viktnedgången, eller skall jag ändra något?
Jag är Inte fri från sug när jag känner detta på kvällen. Det är det jag vill vara.
//Mandy
11 oktober 2011 kl. 01:09
Jag kan förstå din frustration att inte gå ned i samma takt som i början, men det är inte en jämn nedgång som sker :) Den går i etapper och kommer fortsätta göra så. Du måste försöka se det långsiktigt, detta är ingen "snabb lösning" utan ett sakta arbete med en själv och ens vanor och kroppens egen omställning och takt. Allt Måste få ta den tid det måste ta, helt enkelt. Är en klen tröst, I know, men är enda sättet att försöka tänka som sådant så inte frustrationen äter upp en så att säga. Du gick ned så snabbt i början, det blir en viss sorg när det stannar av *vet* men du har bara hamnat på en av några platåer så att säga. Det enda som är att göra är att envist och målmedvetet fortsätta med det man gör, du Kommer att komma till nästa nedgång, var bara tålmodig och se hur långt du bara kommit hittills. Är ju jättekul t.ex hur mycket det syns på korten du tagit på din rygg. Sånt är bra att ta fäste på. För saker händer, även när det inte syns på vågen alls. Tänk på att nu när du står stilla i vikt, så håller kroppen fortfarande på att sakta men säkert dra ihop sig även. Om man går ned för fort så får man ett väldigt överflöd av underhudsfett och hud i övrigt liksom. Det drar ihop sig, men väldigt långsamt, så är bättre för ens fortsatta självkänsla tror jag att det går lite sakta men säkert liksom. Min kropp håller fortfarande på att dra ihop sig, liiite, lite, väldigt sakta men jag märker det även om jag stått still nu i några månader och nog nått mer eller mindre min slutgiltiga gräns. Och har varit lite av ett sorgarbete att inte fortsätta gå ned i vikt, även om jag nått min målvikt och är skita glad över det, så är det något berusande över att faktiskt Ha gått ned. Men man kan ju inte fortsätta göra det i all evighet XD
Tycker inte att du behöver tänka som så att du äter fel, kanske är det så att du till och med behöver äta Mer. Där det är möjligt ekonomiskt, så dryga ut måltiderna, för att minska chansen att suget kommer.
Men suget kommer att komma trots allt, även om kanske inte med lika stor kraft. Jag brottas fortfarande med det av och till. Värst är det när jag har mens eller är nere, man kan unna sig ändå, men är bara konsten att inte göra det till en vana. Det är svårt när man är i processen att gå ned, verkligen. Man vet inte riktigt var man kan ha balansen och är svårt att veta till vilken grad man riskerar förbränningen. Allt är så individuellt också.
Mitt bästa tips till dig är att ta till envisheten, var stolt i det du gjort och fortfarande gör och lyft blicken framåt istället för att nagla den över vågen (skitsvårt!) Känn hur stark du är när du kämpar dig igenom den här svackan och Vet hur jävla bra det kommer fortsätta att vara :)
11 oktober 2011 kl. 14:10
Åhh Tack så hemskt mycket för denna kommentaren Nina! Du talar rakt till mitt hjärta! Kanske är suget starkare också för att det är den där "sorgen" som spökar. Jag tror jag skall läsa din kommentar fler gånger. En del saker behöver bankas in. Det värsta är den där rastlösheten och suget som kommer på kvällen, för det är varje dag som en klocka och även om jag inte går upp i vikt av det, så är det inte en känsla som jag gillar. Den påminner om allt som jag försöker bli kvitt. Tänk den dagen jag inte står emot suget efter fel saker längre? Jag skall äta en gång till på dagtid tänker jag och sedan äta sista målet mat exakt då jag brukar bli sugen på kvällen. Dvs, jag äter vid 11-12 tiden först, sedan vid 15-16 tiden och så vid 20-21 tiden igen. Skall se om det kan hjälpa att stävja kvälls-suget. - Nu skall jag försöka känna mig stark. -