Mera Livskraft

  Jag vet inte varför men jag kom att tänka på skolidrotten idag och kände att jag bara måste skriva någonting om den. Varför hatar man skolidrott? Till och med förhållandevis sportiga unga tycker att det är pest? Jag vet inte varför andra avskyr det men jag vet varför jag kom att göra det så länge jag gick på högstadiet. Och då tänker jag inte gå in på mobbing utan bara idrotten som sådan… eller kanske snarare pedagogiken (eller bristen på..)

  I låg och mellanstadiet gillade jag gympan. Det var kul, ett avbrott mot vanliga skolan och något som alla kunde vara med på. (Jag gick i en liten skola och våra lärare jobbade hårt med att alla skulle kunna delta)

  Sen började jag på högstadiet. Och då sjönk intresset för skolidrott till fullständig bottennivå. Varför?

  Jag var ganska sportig. Jag var hyfsad på orientering (Inte bra kanske, jag var inte snabbast men jag tog mig runt på hyfsad tid med alla kontroller avbockade i rätt fält.), jag var med i slalomklubben och tränade genom den en till tre gånger i veckan samt var på träningsläger en gång om året. Jag var dessutom hyfsad på bollsport och målvakt i vårat skollag i innefotboll. Jag åkte längdskidor på vintern och var alltid med i tävlingar och skidskolan (jag var kanske inte bäst men i alla fall inte sämst), spelade ishockey (på skoj bara). När det gällde friidrotten var jag bland de snabbaste i sprint (även när killarna var medräknade). 60 och senare 100 meter var mina grenar.

  Det låter väl bra? Låter som man i alla fall borde fått VG eller hur? FEL! Jag fick en 2:a i idrott. (I dagens värde jämförbart med IG) Och här kommer också anledningen till att jag tappade all lust för idrotten… I min skola infördes nämligen det sk 3 kilometers testet. Detta innebar att lärarna skulle mäta hur snabbt man sprang 3 km. Inte 100 meter. Inte hur bra vi spelade fotboll, cyklade eller åkte skidor. Utan hur snabbt vi sprang en mellandistans. Det jämfördes inte ens mellan åren utan räknades bara år från år. DETTA var vad betyget sattes efter. Jag vägrade och många med mig. Vi tyckte inte det var rättvist.

  Behöver jag säga att lärarna inte höll med? Efter det tappade jag all sug när det gällde skolidrotten och känslan av idrott och avsmak finns fortfarande kvar. Usch. Tänk om man fortsatt vara så sportig istället och uppmuntrats av skolan att testa olika sporter. Men icke! Det skulle jävlar i mig vara mellandistanslöpning och det med jämnt!

  Nu har jag svamlat färdigt för den här gången. Kände bara att jag behövde dela med mig av mina tankar om skolidrotten…Jag hoppas ni har bättre erfarenheter av era lärare än jag har.

//Jinx