Jag vaknade klockan 07.10 denna morgon, visst var det klockan som väckte mig, men jag gick upp för det kändes bra. Och nu sitter jag här och funderar på vad jag skall göra med mina extra timmar denna dagen. En häftig känsla kom över mig när jag insåg att jag kunde ge mig ut på morgonpromenad. Men vågar jag verkligen? Det är något speciellt med morgonen, en slags vördnad över att gå "utomhus" på morgonen. Men jag får se. Jag skall ta mig en kopp kaffe först. Det ser en aning kallt ut. Men skall jag kunna promenera hela vintern får jag inte vara rädd för kylan tror jag. Bara att ta på sig lite mer kläder. Tja, vi får se vad jag gör.
Jag har sovit alldeles utmärkt nu i två nätter. Jag har inte haft huvudvärk på lika lång tid. Och min mage är lite lös ibland, men jag har inte ont i den och jag har väldigt lite behov av att besöka toaletten, jag behöver dessutom inte kissa lika ofta nu heller. Även om jag gör det ganska ofta så är det inget onormalt för mig sedan tidigare. Så det är på en normal nivå för mig igen. Får se om jag får en bättre blåsa av detta också? Who knows?
Min hunger är stabil. Jag tror att jag äter ganska mycket när jag väl äter. Jag åt ju trotts allt sex små färsbiffar igår. Jag skulle tro att det var som att äta ungefär tolv eller kanske femton köttbullar. Egentligen borde jag kanske haft på mer fett och skippat det extra proteinet? Någon som vet mer om LCHF kanske kan svara på det? Det är också väldigt trevligt att äta när jag är hungrig, och inse att jag bara blivit hungrig en gång den dagen. Men egentligen... så vet jag kanske inte vad det är att känna mig hungrig riktigt. Jag har haft ett enormt SUG efter mat fast jag redan varit mätt. Eller den mat jag åt gjorde mig helt enkelt aldrig mätt, och jag behövde snart äta igen. Helt plötsligt så är jag mätt, och jag behöver inte äta hela tiden.
Det är också härligt att känna att om man tror på forskningen som LCHF bygger på, så är man INTE en fet och lat människa för att man blivit överviktig. (FAT AND LAZY SLOB) När man inte kunde kontrollera sitt sötsug, eller matsug och så vidare. Eftersom att blodsockerhalten gick i botten snabbt, och maten du äter inte skickar samma signaler om att du är mätt, eller inte alls skickar dem, eller tillochmed blockerar det hormonet som säger så. Att det egentligen är så att maten som jag åt innan lurade min hjärna att jag höll på att svälta ihjäl! Det känns så självklart när jag sitter här och känner mig mätt och lugn utan att ha käkat någon frukost idag, inte ens druckit vatten idag har jag. Och visst magen säger knorr nu. Men jag är fri från suget.
Och ja, jag är dessutom inte alls röksugen. Det är verkligen knasigt men just nu tänker jag knappt på det. Och det har gått kanske en vecka sedan jag slutade eller lite till. Jag borde vara mer sugen på rökning, tycker jag. Enda som stör mig nu är röklukten, särskilt när grannen röker utanför och jag måste ha ventilationen öppen åt det hållet, för att vi har för mycket radon i lägenheten.
//Mandy - som nog skall gå den där promenaden efter kaffet.
0 Response to "Morgonpigg?"
Skicka en kommentar